Jag är framme nu och har varit så i tre dagar. Jag, i fysisk form, är i Whistler. Själva jag, tanken och medvetandet har inte riktigt kommit ikapp. Den där motstridiga och halvt apatiska sida som övertog de sista månaderna på maxi har ännu inte lämnat mig. Jag är fortfarande hos maxi och jag kan hoppas att det handlar om tid.
Hur som helst kom jag fram till lägenheten i Creekside (vi bor i en bit utanför Whistler Village). Fredrik och David kom och hämtade mig vid bussen och jag kunde jag med lättnad konstatera att jag inte hade blivit lurad. Lägenheten fanns där och det gjorde även min säng!
Dagarna sedan ankomsten har gått åt att försöka förstå att jag är här, att jag flög från Stockholm till London och att jag sedan tog planet från London, flög över Island, över Grönland och hamnade på andra sidan jorden i Vancouver. Fantastiskt! Nu följer tid för installation. Vi har varit och handlat mat, betalat med kanadensiska dollar, jag har hämtat ut mitt liftkort och bekantat mig med mina kära rumskamrater: Bra och roliga killar. Att bo med dem kommer att fungera utmärkt, trots att jag har mitt ”rum” mitt i vardagsrummet, precis framför tvn.
Whistler välkomnade mig och min första åkdag med strålande sol och nyfallen snö. Fint! Dock är min teknik, styrka och kondition inte lika fin efter två år med snowboarden på vinden. Av den anledningen kan jag inte presentera några bilder, då jag inte har vågat ta med mig kameran upp i backen. Jag ska sätta mig själv i hårdträning – det blir åkning till dess att jag faller ihop och vidare styrketräning på heltäckningsmattan i lägenheten. Bergen motiverar och jag ska bli snajdig!
Jobbsökande och socialisering. Igår var jag, Emil och Fredrik till Vancouver för att ordna med de sista detaljerna för arbetstillståndet. Jag är sugen på att börja jobba. Jag behöver inte pengarna men jag behöver komma in i orten och språket. Det har varit lite snålt med engelska och lite ont om icke-svenskar. Förändring kommer på den fronten, jobbmöjligheter kryllar det om och människor också.
Just nu har jag svårt att samla mig själv, mina tankar och intryck. Jag är spänd och nervös och krampaktigt låst vid förväntningar jag hade inför resan. Men det är jag, och jag känner igen mig själv. Ge det några veckor och jag har fått upp knuten. Snart kommer att jag att greppa grejen, åkningen och Whistler!
Vancouver
Emil i Vancouver
Hur som helst kom jag fram till lägenheten i Creekside (vi bor i en bit utanför Whistler Village). Fredrik och David kom och hämtade mig vid bussen och jag kunde jag med lättnad konstatera att jag inte hade blivit lurad. Lägenheten fanns där och det gjorde även min säng!
Dagarna sedan ankomsten har gått åt att försöka förstå att jag är här, att jag flög från Stockholm till London och att jag sedan tog planet från London, flög över Island, över Grönland och hamnade på andra sidan jorden i Vancouver. Fantastiskt! Nu följer tid för installation. Vi har varit och handlat mat, betalat med kanadensiska dollar, jag har hämtat ut mitt liftkort och bekantat mig med mina kära rumskamrater: Bra och roliga killar. Att bo med dem kommer att fungera utmärkt, trots att jag har mitt ”rum” mitt i vardagsrummet, precis framför tvn.
Whistler välkomnade mig och min första åkdag med strålande sol och nyfallen snö. Fint! Dock är min teknik, styrka och kondition inte lika fin efter två år med snowboarden på vinden. Av den anledningen kan jag inte presentera några bilder, då jag inte har vågat ta med mig kameran upp i backen. Jag ska sätta mig själv i hårdträning – det blir åkning till dess att jag faller ihop och vidare styrketräning på heltäckningsmattan i lägenheten. Bergen motiverar och jag ska bli snajdig!
Jobbsökande och socialisering. Igår var jag, Emil och Fredrik till Vancouver för att ordna med de sista detaljerna för arbetstillståndet. Jag är sugen på att börja jobba. Jag behöver inte pengarna men jag behöver komma in i orten och språket. Det har varit lite snålt med engelska och lite ont om icke-svenskar. Förändring kommer på den fronten, jobbmöjligheter kryllar det om och människor också.
Just nu har jag svårt att samla mig själv, mina tankar och intryck. Jag är spänd och nervös och krampaktigt låst vid förväntningar jag hade inför resan. Men det är jag, och jag känner igen mig själv. Ge det några veckor och jag har fått upp knuten. Snart kommer att jag att greppa grejen, åkningen och Whistler!
Vancouver
Emil i Vancouver
Fredrik och jag
Emil fikar
2 kommentarer:
Hej min vilsna lilla flicka ute i stora världen. Ta den tid du behöver så kommer du snart att dominera Whistler på samma sätt som du gjorde i sandlådan på dagis. You are great /pappa
Hola Sofia,
Ta det lungt, njut, det är fantastisk allt du gör, låt inte Maxi störa din tid. Kram / Amelia
PS momrmor vet att Henrik och du sover i samma rum hemma ;D (sorry Erik)
Skicka en kommentar