Soo damn fun!

Länge sedan sist, påpekade Fredrik när han checkade förstasidan på mitt internet. Han sa det högt, det som jag tänkt på men skjutit upp den senaste veckan på grund av för mycket jobb och sjukdom. Man har med tiden lyckats se att Whistler ger få neutrala veckor med blandade turister från olika platser, med blandad inriktning. Här är det sällan bara Whistler, utan byn byter skepnad efter och präglas av vilka som vid tidpunkten har vallfärdat och vilken vecka det är. Whistler kommer i många olika färger. Är det inte Pride Week så är det, som nu, Mexican Spring Break. Från ena dagen till den andra går det från engelska till uteslutande spanska på berget och i byn. Mexarna är här. Ett härligt kaos har infunnit sig, speciellt på Monk's. "Those Mexicans are driving me crazy! They are asking for such weird stuff, there are soo many of them". Mina kolleger på Monk's har svårt att ställa om från väluppfostrade amerikaner till livliga och krävande Mexikaner. Jag tycker att det är kul. Det börjar med en reservation för fem klockan åtta. Klockan halv tio anländer sällskapet men de är inte fem utan tolv. Härligt! Söta ungar som ränner fram och tillbaka, är "i vägen" hela tiden. Tiden då jag går av mitt skift har förskjutits en och en halv timme framåt, 24 dollar extra till Sofia, tack vare att mexarna aldrig vill lämna. I vilken kostym går Whistler nästa vecka? Det lär vi märka.

Jag har sagt upp mig. Det är inte mer än en månad kvar i Whistler och jag börjar älska att åka mer för var dag. Då jag inte är i desperat behov av extra pengar känns det som lite av ett slöseri att spendera sina dagar på jobb då man kan vara på berget. För en vecka sedan stod jag på skidor på första gången på länge, länge, och det gick över förväntan. Jag hade inte ens förväntat mig att kunna svänga, men svänga var a piece of cake och jag blev bättre och bättre för varje åk. Det kunde jag behöva, då snowboardåknignen hade fastnat. Emil hade mycket givande skidskola med mig och jag blev så glad och peppad av min förmåga på skidor. Det blir utan tvekna mer, kanske till och med ett par egna pjäxor.

Idag var jag dock efter en veckas uppehåll åter på min nyvallade och nyslipade snowboard. Vintern har återvänt för ett tag. Det hade snöat, inte enorma mängder, men nog för att ge åknignen nytt liv. Jag, Carro, Lina och Robyn från Vancouver som vi träffade i liften åkte puder i skogen dagen ut. Jag hade glömt bort alla dåliga tankar och spärrar om åkningen och allt kändes bättre än på länge. Åh! Förutsättnigarna var perfekta, jag mer modig än någonsin! Det var så kul, så fint att man skrattade! Det spås mer snö de närmaste dagarna = livet leker på berget!

Carro och jag åkte ner till Village när vi blev hungriga. På väg till lunchen stannade vi på bokhandeln och jag köpte Loney Planets 'Costal California'. Road Tripsplanerna är i full gång och resenärerna blir jag, Fredrik, Emil, Carro och Ina. Vi åker Greyhound ner till Seattle där vi hyr bilen. Sen kör vi kusten med stopp ner till Los Angeles och vidare upp till Santa Cruz där jag ska bli avsläppt. Jag tänkte hälsa på Alexandra som pluggar och bor där. Några dagar innan jag åker till Rasmus. Jag saknar Rasmus, bror min så himla mycket nu! Det ska blir så spännande att se hur han har det och så underbart att få spendera tid med honom. Sen blir det kärleken och Mexiko...

En mycket god nyhet är att jag kommer att få besök från Sverige. Johan kommer hit i tio dagar, vilket jag ser mycket fram emot. Skönt att få hit någon från hemma, bra att få hit just Johan. Fartig och rolig, en god vän! Han bor i vår lägenhet i tre dagar, sen har vi fixat en plats i grannlägenheten i en vecka.

Det är så härligt att känna hur livslusten kryper inpå en. Samtidigt som jag känner för att vara här och åka och förbättra snowboardingen och skidåkningen i många månader till, ser jag fram emot Californien, Rasmus och Mexiko och Henrik så att jag håller på att spricka! Resplanerna och lusten att resa stäcker sig bortom tiden i Mexiko. Jag trivs här och börjar känna att det här är lite hemma, jag vill tillbaka hit igen. Samtidigt börjar jag bli sugen på att röra mig, erövra lite mer av världen. Att ha lust är det bästa som finns! Vad jag än gör kommer jag att ha kul! Det är en ganska god beskrivning på min inställning just nu. Jag vet också att detta inte är min sista vintersäsong, ska jag få med mig Henrik på nästa? Vill att han ska älska detta lika mycket som jag gör!