El día de los muertos

Som ni alla vet passerade just högtiden Alla helgons dag. För er som pluggar har det betytt ett skönt avbrott, för er som jobbar har det (detta år, pga att de röda dagarna ostrategiskt hamnade på helgen) kanske inte betytt så mycket mer än att man har gått och tänt ett ljus på kyrkogården.

Här befinner vi oss i lugnet efter en nationell storm efter helgens festligheter. För i Mexiko betyder högtiden, som här heter "De dödas dag", allt. Med stort engagemang och komplett uppslutning firar mexikanerna oavbrutet helgens alla timmar. I Mexiko är detta en helg för familjerna att hedra, minnas och umgås med sina döda. Hela staden förvandlades till ett festivalområde där man överallt kunde hitta otaliga utställningar om traditionen, all den typiska maten, brödet, blommorna och alla de skelett och döskallar som placeras ut överallt för att de dödas andar ska känna igen sig och trivas.

Det traditionella festandet håller till på kyrkogården. Familjerna går gemensamt, pyntar sina dödas gravplatser med obeskrivligt mycket blommor, vakar över och umgås med dem under dessa två dygn. En central del är maten, många familjer äter sin släktings favoritmat.

Här upplever jag inte att minnas sina döda under "de dödas dag" innebär att vara ledsen och sörja dem. Det är snarare en hedran och ett tillfälle att hålla dem sällskap. Det är en fest som alla ser fram emot, och en fest som jag uppskattade, mycket som jag är väldigt glad över att ha fått uppleva. Det är en fin tradition, oavsett om man är religös eller inte, att uppmärksamma och umgås med de sina som inte längre finns vid livet. Under helgen har vi åkt runt från ena museét till det andra och på söndagkvällen tog kusin Rudi med oss till en kyrkogård där mängder av familjer vakade på traditionellt vis.
Jag är mäkta förundrad - och nöjd med helgen, och efter att på riktigt ha fått uppleva en av Mexikos viktigaste högtider kan jag nog säga att jag har lärt känna landet, människorna och dess kultur ännu lite till.

Utanför där vi bor - Tamales Especiales hade sin egen ofrenda

Skelett i papiermaché för att välkomna de döda Martina har inte så mycket med de dödas dag att göra, men jag tyckte att det var en fin bild Döskallar av socker såldes i bagerierna Skeletten är ofta porträtt av människor personerna som man uppmärksammar

Såklart har högtiden blivit påverkad av amerikanska Halloween. Men det gör ju inget - om det ser ut som på bilden

På kyrkogården som vi besökte Den orange blomman, la flor de muerto, är typisk för traditionen