lördag 6 januari 2007
Pa Koh Lipe
Nu ar jag sjalv, alldeles ensam i varlden! Valdigt tufft ska jag saga er! Jag inser nu att jag aldrig har varit ensam forr. Igar da jag kom var en chock, hoppas att jag kommer pa battre tankar nu snart. Nu ar saker ratt tunga.
Koh Lipe ar dock en helt udnerbart fin o. Jag och min thaivan Chai, gick ett varv och han visade mig alla bunglowstallen, riktigt mysigt ar det!
Skulle bara vilja ha nagon med mig! Jag saknar min familj! Mormor och morfar! Linda! Jag vill att du ska komma ner nu! Vet du vilken tid exakt du kommer? Flightnummer? Du ska fa kopa mig ett displayskydd till min kamera(mitt har gatt sonder). Skulle vara jattesnallt! Leta i nagon fotoaffar, kanske Expert. Till Nikon D70, tack!
Vickan, Stina, Maria och Elin, kom nu ni ocksa! Faktiskt lite besviken pa mig sjalv, trodde att jag var modigare! Nu vill jag bara krama mamma och pappa, och Henrik forstass! Jag saknar dig sa att det varker!
Livet blir battre! Kramar fran Koh Lipe!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
heeej =)
Fan va avundsjuk jag är..jag vill också vara där nere nu..det bara regnar och är kallt och grått här..ucsh...nu har sara åkt också så det är lite tomt. Men men..vi ses snart!!!
kramar/stina
du är duktig sofia. helt grymt att göra thailand själv. du kommer nog möta många människor. avundsjuk så det skriker om det. precis som korv sa så är det tomt här hemma. men dagarna går fortare nu och snart är det dags. vi hörs! ta hand om dig. puss V
Hejsan Sofia,
Dukommer att klara dig riktigt bra. Min mamma Ninna for ut i världen vid 20 år gammal alldeles själv. Då fanns inga telefoner bara brev och båtar. Berätta mer om din tillvaro och vad du upplever.
PO morfar
hej min gulliga fina modiga sofia, saknar dig massor redan!! jag var ju förstås tvungen att gråta lite när du försvann där i folkvimmlet på piren i chumpon med din ryggsägg på väg mot nattåg till hat yai... och jag förstår att det känns konstigt att helt plötsligt vara borta från sin trygga tillvaro och hänga helt själv på en liten ö nere i södra thailand, lååångt borta. MEN jag VET ju att om det är någon som fixar det- är det du! och snart kommer dina kompisar, då har du redan massa tips och förstår hur saker och ting funkar i det där haikontaikon landet som vi just spenderat över 2 månader i och som vi nu när vi precis kommit hem och sitter vid köksbordet förstår att vi saknar ÄNNU mer än vi trodde. fast att du är där och åker vidare, och att vi kan följa din resa, gör faktiskt att vår resa känns lite "förlängd" så tack! : )
bangkok var varmt, avgasigt, myllrande och fascinerande. vi promenerade, åkte en snabb tur på floden, åt middag på en snurrig kinesisk restaurang där vi hade typ 7 kypare och gick på helgmarknad där man kunde köpa allt från ekorrar (!???!!!) till stekpannor.
OM du vill så kontakta våra vänner på koh lipe, david och sasha hart, supergulliga. de skrev ett sms när vi sa att du skulle dit: "we are at Mit Family Bungalows. tell her we will buy her lunch or supper if she wants to find us!"
de har också en barnflicka med sig till deras döttrar, 1 och 3 år, som är 25 år, de har nummer +66 8965 16519 om du vill dra iväg sms.
nu har vi varit hemma i 12 timmar, nike och frank har varit uppe hela natten och lekt med sina leksaker... och nu har olle just gått till jobbet, vad skumt att allt bara är som vanligt igen..
vi hörs snart, ta hand om dig och njut!!
och tack för att du gjorde våra 2 sista veckor till toppenveckor! dessutom: du, rasmus och nina är tveklöst kusiner i världsklass!!!
puss från oss älskade du
hej min älskade vän. fan vad man inte märker vad man har förrän det är långt långt borta. i love you i love you i love you. du är jätteduktig och jag är galet avis. och snart blir jag fett ensam i fittiga sverige. (har ej glömt papprena, tjatade på johan senast i dag.. men han är seg). sitter och jobbar hemifrån vid min sexiga aftonbladslaptop. det är lite äg iaf.
Som jag sa till dig så är det ganska väntat att känna som du känner - men det går över. Och du kommer att ha så roligt. Bor du på pattaya beach? I så fall ligger Mit's Family resort mitt på den stranden, där sascha och david bor. De är jättesnälla. Ta en dag i taget. Kram /olle
Hej Sofia.Just uppstigna och nyätna.Jag var på väg att föreslå att du skulle leta på nån svensk familj och helt enkelt adoptera dom men ser att Hele´ne har gjort detsamma fast med deras engelska familj.En tjej i min målargrupp känner nån som heter David på svenska skolan på Koh Lanta.Inte för att jag vet var det ligger,men jobb med barn låter väl ganska bra om du vill ha kontakt med folk.Fast kanske har ev. hemlängtan redan gått över och du vill bara vara för dig själv och fatta egna beslut,som du ju är bra på.Skriv igen ,längtar efter varje rad från dig.Kram, mormor.
Hej gumman,
Jag tror att det redan känns bättre och att du har vant dig vid att ha dig själv som sällskap för det mesta. Du får berätta mer om dina kollektiv kompisar. Har du träffat Harts?
Det känns i alla fall tomt här hemma ska du veta.
Här är skolan i full gång och hemma fixar jag för pappas födelsedag - I say no more - han kanske läser...
Vi skickar med pappas gamla telefon med Linda, behöver hennes nr.
I love you!
Puss/mamsen
heeej!!
DU ÄR SÅ OTROLIGT modig som vågar vara där helt själv! Det känns säkert redan mkt bättre, eller hur?! Snart kommer vi också o då är du minsann inte själv, inte en sekund, så njut av ensamheten och tystnaden, hehe=)
Massa tröstande och avundsjuka kramar Maria
Skicka en kommentar