En oslipad diamant

Att bloggen kommer sa sent beror aven denna gang pa att jag har blivit overumplad. Kanske inte av for mycket handelser, men av valbefinnande. Det ar nagot visst med Chivas Shack pa Ocheteaul Beach. Det gar inte att ta pa, men atmosfaren ar fullandad. Stranden, havet och manniskorna har, fick mig att ma bra. Jag forstar nu varfor jag reser, jag har hittat det dar jag dromde om nar jag satt hemma i Sverige och planerade. Jag ar har for att ge av mig och for att da fa av andra. For att lara mig om sant jag inte har sett, om mig, for att lara mig alska mig sjalv. Losningen och drommen kom tillslut.

Dagarna forsvann forbi, tillvaron var tidlos. For nagra dagar sedan kunde vi inte, ens nar vi forsokte, komma pa vilken dag eller vilket datum det var. Den har rapporten blir inte rattvis, det har jag redan accepterat. Jag racker inte till.

Plotsligt hade vi varit har i tva veckor. Denna stamning, denna strand, hav hade trollbundit oss alla. Alla blev forsenade harifran, det gick inte att slita sig. Havet och vinden var sa lugnande, fatoljerna sa djupa, manniskorna sa vackra och festerna sa vilda. Tillvaron fullandad. Timmarna flot diskret samman, vinden rufsade standigt ens har. Vi bodde precis pa stranden, med inte mer an trettio steg fran sangen till doppet, tidigt, tidigt pa morgonen. Ljudet av havet och Cat Stevens stamma gjorde mig lycklig. Framat eftermiddagen sankte sig solen och man vagade sig fram ur skuggan, ut pa promenad. Gick man, inte mer an tio minuter soderut, fick man stranden nastan for sig sjalv. Har inte uppskattat stranden som har: Perfekt, underbar. Inte speciellt bildskon, men underbart livlig och brokig. Barnen var overallt, helst nakna. Havet var alltid i standig rorelse, som gjort for timmar av lek. Som vi badade!

Tillbaka igen stod solen an lagre, man kande att hon inte hade langt kvar. Temperaturen foll en aning, vinden svalkade allas solkyssta kroppar. Snart var vi samlade for den dagliga andakten. Ingen talade,Tracy Chapman sjong. Det var nagot magiskt med solnedgangen. Jag slutar aldrig hapnas av skadespelet som revs av. Fargerna. Karleken omkring en pa Chivas soldack gick att ta pa, och var det enda man andades! Det var hypnotiskt, och jag tror vi alla kande samma sak. Man ville frysa tiden, man ville oppna ogonen och alltid se det har, alltid kanna ruset!

Sen tandes grillen. Da var det kvall och fest, hemmafest. For vi var hemma!

Ja, faktum ar att tiden dar har varit storslagen! Skonhet och lugn oppnar sannerligen dina sinnen. Vinden har rensat bort alla tunga tankar. Sa lange som jag har reflekterat over saken, har jag aldrig varit sa bekymmersfri som nu. Denna delikata tillvaro, sol, vind och vatten, dessa fina manniskor, har fatt mig att blomma. Har sett hur mycket man vinner av att ge. Stressen har lattat och flytt. Tro det eller ej, jag har lart mig att alska en oskriven dag.

Det var svart att lamna vart kara gang pa Chivas. Vi hade sa kul, sa bra samtal, sa mycket aventyr och sa suverana fester. Man fylls av mycket hopp om livet, nar man inser hur mycket bra manniskor det faktiskt finns, om man sa sjalv vill. Jag ska tillbaka hit till Sihanoukville, och till Phnom Penh. Jag ar inte fardig, Kambodja ar sannerligen beroendeframkallande. Jag har borjat alska folket, man blir besatt att forsoka narma sig och forsta, hjalpa. Kontrasterna ar stimulerande, allt det svara, fula och allt det otroligt vackra. Man stalls infor mycket fragor. Om sig sjalv och om livet i allmanhet. Jag har fatt mycket av det har landet. Snart ska jag tillbaka. Jag ska gora ratt for mig.

Chivas Shack

En vanlig eftermiddag

Middag med en familj fran Phnom Penh, Chinese New Year

Soldack

Barn overallt...

...var det

Den lyckligaste solnedgangen jag har sett

Ochheuteal Beach

Under det kinesiska nyaret kryllade det av semesterfirande Khmerer med kameror

Dara, shackets maskot Paul och Oliver

Anna och Angel fran Barcelona Paul

Det drojde inte lange foran Linda tog over...

Suki, staff

Underbara, fina manniskor! (Anna, Oliver, Paul, Jag, Angel och Linda)

Nachosen var bra

En valdigt bra dansk, Oliver

Fran baten, pa tva dagars snorkeltur, med overnattning pa battaket

De enorma, hysteriskt roliga, klumpiga berlinarna Fucky (hans riktiga namn) och Mulla, var med pa baten

Bibi, dykinstruktoren