Bilder!!

Två veckor och nu har jag verkligen börjat hitta hit. Den största förändringen sedan sist är att jag och Lina för några dagar sedan gick och köpte valla för att pimpa vår utrustning. Vi vallade och slipade stålkanter. Vi stod i Linas skidförråd och lyssnade på musik. Det var kul, och en god förstagångsinsats, tyckte jag, utan att ha någon aning om hur det skulle yttra sig i backen - Jag har hört att det skulle vara kritiskt det där med stålkanter. Dagen efter var jag spänd inför resultatet. Vi var uppe tidigt den morgonen, klockan kvart över åtta var vi i backen. Behandlingen kvällen innan hade gjort underverk! Jag hade fått en ny bräda, och jag blev en ny åkare! Det gick inte
bara fortare, jag kunde bestämma över åkningen igen. Jag njöt och ville inte sluta. Åkningen blev med ens något helt annat!!

Inte bara åkningen går framåt. Mitt liv i Whistler börjar långsamt ta form. Jag har hittat hit och börjar känna mig hemma. Mina ägodelar har hittat sin plats i lägenheten, och jag har hittat ställen och saker som får mig att trivas. Jag har åkt, tagit promenader, lärt mig hitta, lärt mig åka buss och att handla kaffe på Starbucks. Det är svårt att handla. Dels för att pengarna är så förvirrande men även för att inga priser, någonstans inkluderar skatt. Så det blir aldrig riktigt så mycket som man hade tänkt sig. Man står där beredd med pengarna man har räknat på innan för att idiotförklaras när man kommer fram till kassan. Det slutar med att man får panik och langar fram kortet. Market Place heter IGA och har samma jävla PLUn som ICA. Först trodde jag att det enbart handlade om tomaterna, men efter lite spionage kom jag fram till att det är fler som är samma än som skiljer sig. Jag skulle rocka på Market Place då kanske, men känner nog att det är ett avslutat.

Än så länge har vi umgåtts med en samling på tre svenska tjejer som bor nere i Creekside: Lina, Anna och Johanna. De är bra – skönt att få leva lite på sin tjejiga sida. Mer social har jag inte varit. Mest har jag hängt med killarna, vilket jag verkligen inte har något emot. Men man kanske skulle uppskatta varandra lite bättre om man inte gjorde allt tillsammans.

Jag har börjat känna mig modig och bra igen. Mottaglig och redo att träffa människor. Igår skrev jag ut tio exemplar av min resumé och idag ska jag ta en promenad in till byn. Det är fint att gå längs vattnet nere vid sjön. Idag ska jag ha ett jobb. Jag tror att det blir någon slags restaurangverksamhet. Bra arbetstider (kvällar så att man hinner åka), socialt och bra betalt (dricks). Det blir fint!

Jag vill tacka er för kommentarer! Det ger mycket att höra av er där hemma. Det är tack vare det som jag håller modet uppe när allt inte är lika bra. NIKE – Hjälmar mår bra, han har fått en egen sovplats på en tjocktröja i ett skåp. Än så länge har han inte vågat åka snowboard med mig, men jag håller på att övertala honom.

Niklas, Erra, Veloria, Linda och familjen! Jag saknar er! Det är underbart att vara här, men frustrerande att inte vara hemma när inte alla har det på topp. Jag tänker på er!

Kärlek