Tankte uppdatera lite. Jag ar fortfarande i Chiang Mai.

Tankte uppdatera lite. Jag ar fortfarande i Chiang Mai. Dagarna har ar lata, men ibland hander det att jag gar ett varv runt kvarteret for att leta efter nagot nytt. Oftast ar det samma cafeer och samma butiker som dagen innan. Da gar jag hem, lagger mig i hangmattan och laser min bok. Bra, for man ska inte vara ute sa mycket nu. De branner risfalt runt om hela Chiang Mai och roken driver hitat men inte vidare. Som om Chiang Mai inte har nog med fororenad luft, ligger det nu ett tacke av giftig dimma over staden.

Veckan som gatt har bestatt av massage, mat och bocker. Massagen gar bra, men det ar fortfarande lika smartsamt. Fast jag blir battre, bade mentalt och kroppsligt. Tack vare denna plaga gar jag inte langre som en anka, utan satter ner fotterna helt rakt. Det ar otroligt, mina tar har blivit langre! Maten ar aven den mycket central har i Chiang Mai, speciellt nar man bor hos Mim pa Spicy House. Dagarna gar enkelt ut pa att valja mat och ata den. Middagarna i vardagsrummet ar fortfarande dagens hojdpunkt, och for nagra dagar sedan var det Linda och jag som stod for maten at alla tolv personer! Mim hade cooking school med oss och avslojade alla hemligheter bakom sin framgangsrika och hyllade mathallning.

Idag ar det sondag, det ger genast staden lite mer liv. Huvudgatan gors om till Sunday Market, och for over 1 km erbjuds allt du nagonsin kan onska dig. Man ska utrusta sig men en stor dos sjalvbeharskning innan man entrar festen. Speciellt farlig ar maten. Himmelsk sushi for 10 bath (2kr) biten.

Trots min och Mims privata fest igar, trots att vi tomde fyra flaskor risvin under mycket djupa och livliga diskussioner, vaknade jag upp och madde battre an pa manga dagar. Jag har haft en ny slang av resetrotthet. Tre och en halv manad ar lang tid att flanga runt. Langtar efter att fa ha mig pa ett och samma stalle. Att ha en vanlig dag. Langtar efter att fa gora lite nytta, kanske jobba lite, producera nagot. Jag gissar att min reaktion ar ratt naturlig efter min fartfyllda och underbara manad i Kambodja, antar att det ar tid for lite tristess och melankoli. Man maste vara ledsen for att kunna vara glad. Henrik, din teori om balans blir allt mer uppenbar och sjalvklar. Jag saknar dig, jag saknar att prata med dig mer an nagonsin.

Om vi hoppas, ar det kanske pavag att vanda. Kanske lagom till att jag stiger iland pa en av mina favoritovar: Koh Tao for att traffa Linda, Vickan, Maria, Stina, Elin och dykkursen. Ja Linda akte fran Chiang Mai igar, jag aker om tva dagar. Det ska bli skont, jag ar klar med den har staden. Jag kommer inte att sakna allt tjat om massage vid middagarna. Det jag kommer att sakna ar det underbara lilla biet som sa generost och karlekfullt har delat med sig av hem och mat. En battre forebild och storasyster kan man inte ha! Det sattet att se pa manniskor och pa livet ar att ta efter. Kan inte nog tacka henne for alla bra samtal.

Lyssnar pa Jens Lekman och tanker pa svenska sommaren. Musiken ser ut att bli lysande. Kanske inte ska jobba i sommar, kanske bara ska aka runt pa festivaler, kanske. Hm. Nu ska jag ga och scanna in min Spicy House logga jag ritade igar. Jag och Mim ska gara nya t-shirts!