En ivrig blick framat

Jag kan nu fantastiskt stolt konstatera att jag, redan efter tva veckor av spansktränande, kan uttrycka mig i ganska manga olika typer av situationer. Inget blir kanske perfekt och sa, men jag känner att jag börjar fa nagon slags känsla för spraket, hur det är möjligt att uttrycka sig och inte. Det gar fort, jag härmar som ett barn härmar, jag snappar upp och kan helt plötligt saker som jag inte medvetet har lärt mig. Men det ar ocksa mycket plugg. Eller för mig är det sa, eftersom jag som sagt är en pluggis. Jag tycker att det känns dumt att inte passa pa när man har en sa ypperlig chans att utvecklas fort. Lärarinnan (som alltid har imponerande tjusiga sandalier) är bra och utmanande. Sen har jag ocksa familjen i Tamaleshuset pa Calle Centenario som hjälper mig när jag vill. Conditions are perfect. Men inget gar riktigt sa som en tval som ploppar ur handen. Manga ganger är frustrationen stor: engelskan och svenskan bara kan jag, den har som kommit till mig i smyg utan att jag vetat om det. Och nu maste jag lägga ner timmar och timmar. Att bli pamind om att inte allt kommer pa köpet är väl förstas nyttigt för flitet och för ödmjukheten i mig.

Det kanske verkar konstigt för er att jag skriver orden med ä och ö men byter ut den tredje konstiga bokstaven i det svenska alfabetet mot ett a. Det beror pa att jag skriver med ett tyskt tangentbord. Tyskan Filiz är inte längre enbart min kafferastkompis i skolan utan ocksa numera var inneboende. Hon hade problem med att hitta ett rum att hyra, och vi kom pa att det faktiskt fanns ett tomt rum högst upp i vart hus. Sa nu bor hon här, vilket är mycket roligt och välkommet av alla. Vi har valdigt kul ihop, Filiz är en glad, enkel och beundransvärd person. Hon är nagon att se pa om man vill lära sig hur man tar det lungt, hur man gör saker enkelt och om hur man njuter.
Jag lanar hennes dator lite nu, för min har kraschat. Ytterst deppigt eftersom jag inte vet om jag kommer att kunna komma at mina bilder (som idioten inte har lagt över pa den lösa harddisken). Men imorn kommer en kollega till Henriks moster Beatriz hit, som undervisar i hur man reparerar macintosh, sa det ska nog lösa sig fint.

Det händer inte sa mycket annat här. Denna vecka har varit väl kantad med spanska ord om familjen och kläder, men ocksa av första säsongen av Sopranos. Bade Henrik och jag kände oss daliga för att vi inte hade sett mer än nagra ströavsnitt av den omtalade serien, sa nu har vi pabörjat ett projekt: att beta av sa manga säsonger (de erbjuder alla säsonger till billigt hyrpris pa var videobutik)som möjligt innan vi aker till Pina Palmera.

Det är sen fredagkväll. Jag, Henrik och kusin Ameli har precis kommit hem efter en valdsamt rolig dag pa Six Flags Mexico City. Ameli fyllde nyligen 18 ar och detta var var present. Ah, vad kul vi hade! Detta superhjältesnöjesfält blev förra aret utsett till bästa Six Flags i världen. Jag har dock bara det i Vallejo, Californien att jämföra med, men jag kan tänka mig att det var med rätta. Enormt stort, fin och charmig omgivning och hissnanade roligt. Vi köpte Flash Pass och gick före i kön hela dagen. (Jag längtade dock lite efter mina Six Flagsvänner maste jag erkänna, ni skulle blivit imponerade!)

Jag sitter och ska börja pa en uppgift som jag har fatt av Filiz. Jag har varit lite stressad i veckan över att jag inte hinner med att se mig om i staden, att jag inte gar ut mer, till fler restauranger, att jag inte vet sa mycket om omradet vi bor i som jag skulle vilja. Filiz gav mig da en uppgift, jag ska planera och utföra minst en sak per dag nästa vecka som inte har med spanskan att göra. Jag ska ga till nagra muséer, kanske ga pa bio. Jag ska använda mig utav min nya karta som jag har köpt och kanske aka till en ny stadsdel. Jag ska nu skriva tydliga och utförliga direktioner sa att saker verkligen blir av. Det är annars mitt ständiga problem, planerar jag inte konkret för en sak, sa vill jag göra allt. Vidare, blir jag paralyserad av möjligheterna och gör ingenting alls. Jag ska tacka Henrik för den mycket bra pratstunden om just detta, även om jag blev irriterad. Det berodde väl bara pa att han hade obekvämt rätt.

I alla fall tre dagar ska jag planera in att läsa pa inför Pina Palmera. Jag och Henrik beställde just hem runt tio böcker om bland annat Mexiko och dess historia, kultur och människor, en bok om att arbeta med handikappade (Disabled Village Children) och ett antal meningssökande böcker med inriktning pa lationamerikanska idéer som omskrevs pa Pinas hemsida. Into the Wild slank ocksa med beställningen. Jag har precis börjat läsa 100 Years of Solitude av Gabriel Garcia Márquez. Jag har inte kommit manga sidor ännu, men den maste vara bra med tanke pa att New York Times föreslog införandet av ett krav pa att hela mänskligheten skulle läsa boken. Jag är i vilket fall som helst väldigt inspirerad och sugen, äntligen, pa att stanna här och göra denna höst. Jag vet inte mycket om vad det kommer att innebära, men vet att jag är villig att ge det som behövs och vaga hoppa pa. Det är fint att fa era kommentarer, tva fina utskattade inlägg fran tva fina mostrar. Mormor och morfar som var de enda, inklusive mig själv, som kom ihag att gratta mig pa namnsdagen. Pappa, datorn är sönder sa bilder kommer när den är hel igen. KÄRLEK TILL ER ALLA