tisdag 6 mars 2007

Plotsligt ar vi tillbaka i Chiang Mai

Plotsligt ar vi tillbaka i Chiang Mai, Thailand. Det blev en kort vistelse i Siem Reap, tva natter. Nog for att beta av Angkor Wat och de andra. Det var en underlig kansla att vara dar, mitt i alla bilder man har sett sa mycket av. Dessa tempel, konstruktionerna ar makalosa, jag sager inget annat. Synd bara att det ar sa hajpat. Det kommersiella spektaklet for med sig mycket negativt. Precis som alla har sagt, precis vad vi var forberedda pa, var upplevelsen inte vad den skulle kunna vara. Det lag stress i luften, for manga handlade det mest om att fa ut det mesta mojliga ur den hoga passavgiften, bocka av sa manga tempel, samla sa mycket bevis som mojligt. Jag domer dem inte, det var svart att hitta nagon annan stamning. Det var latt att glomma vad man faktiskt tittade pa, att man stod framfor en av de kandiderande for de sju nya underverken. Men ibland hittade man ett horn, fritt fran charterjapaner, skrap och forbudsskyltar. Da var det lattare att forestalla sig hur det faktiskt hade sett ut, att dessa byggnader inte hade slagits upp dar for var tids turister. Da kandes det battre.
Jag glomde ladda min kamera, sa den dog efter tva timmar. Jag forbannade mig i borjan, men insag snart att det var ett bra drag. Jag slapp beskada allt enbart ur ett siktes perspektiv. Jag kunde slappna av och besparades bordan att svettas for de perfekta vinklarna. Tyckte lite synd de som inte inte hade insett, de sag stressade ut.
Dagen efter skulle vi ta bussen, den omtalade mordartrippen fran Siem Reap till Bangkok. Resan ar vida kand bland asienresenarer som den varsta man kan gora, alla skakade pa huvudet nar vi berattade om var plan. Nej, det har inget med bekvamlighet att gora, men det var intressanta 24 timmar. Man kande att man reste. Vagen pa kambodjasidan var som sista biten upp till huset i Blasinge, bortsett fran att det inte var nagra 10 km/h man korde. For sex timmar kunde man ge upp att fokusera blicken pa nagot, vagen var helt enkelt alltfor skumpig. Anda forstod vi att vi hade tur, som hamnade i en buss som inte lade av en gang i timmen! I Poipet slapptes vi av for att vandra over gransen. Att passera en landsgrans var intressant, underlig kansla de dar 100 meterna mellan tullarna...For den thailandska bussen tog samma avstand endast tre timmar. Vi kampade och lyckades ta oss med den sista nattbussen i Bangkok och plotsligt var vi har.
Tid at att lasa, tid at att skriva – spela gitarr. Alltfor mycket tid at att shoppa. Jag tanker pa min vaska hur tung den borjar bli. Att vara i ett buddistiskt land har tydligen inte paverkat mig sa mycket pa den fronten. Igar kopte jag min nya Ipod!
Det blir ungefar tva veckor i Chiang Mai den har gangen. Jag har tva massagekvallar kvar pa min behandling, vilken for ovrigt ar mycket smartsam! Massage, definerar man massage som njutning, ar det inte massage vi haller pa med. Men jag litar pa Mike, jag vet att han vet vad han haller pa med. Kanner faktiskt redan skillnad efter i sondags, da han jobbade pa att oppna upp banorna pa yttersidan av mina bada ben. Jag forstar inte allt. Men det ar tydligen inte sa viktigt. Bara man gor. I buddhismen behover man inte forsta syftet med allt man gor till en borjan. Insikt for komma med tiden. Nyttigt satt att se pa kunskap och insikt! Hur som helst ar detta mycket bra traning for psyket. Jag tranar pa att halla sa pass mycket fokus att man kan ta emot smartan. Annars ar det ohanterligt. Jag lovar, mamma och pappa, han vet vad han gor, och det skadar mig inte.
Efter Chiang Mai ar det tva veckor kvar innan Sverige. Planen ar en vecka pa Koh Tao for ett dykcert och en vecka tillbaka till Koh Lipe. Ser fram emot dykningen, jag blev mycket motiverad av att vara med pa dykarbaten i Sihanoukville. Jag gissar att det ar svart att missuppfatta, mina kanslor for Kambodja. Jag maste erkanna att tiden har i Thailand kanns mindre viktig efter manaden dar. Man jag star fast vid min plan, tva veckor blir anda for kort. Men kanske i host. Det kanns bra att verkligen vilja nagot, att nagot sticker ut i mangden av drommar.
Bevis
Hysteri
Angkor Wat
Angkor Wat
Dessa 'standiga' tyskar, de foljde efter oss andra fran Sihanoukville! Mycket trevliga! Vart rum pa Spicy House

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej GulleFia,
Bra att du lär dig att utså smärta. Om du vill kan jag forsätta att plåga dig när du kommer hem.
På fredag skall jag utnyttja födelsedagspresenten som jag fick av dig - Kvarteret Skatan på Rival - det blir kul. Och på lördag en annan present med boule, mat och vin tillsammans Nordell/Lindqvists och det kan ju inte bli annat än trevligt.
Vi saknar dig gumman, men det känns ändå som att vi är med på resan lite grann genom dina målande och känslofyllda beskrivningar. Puss/Pappa

Anonym sa...

Hej fisen!! Det är Rasmus, hoppas du har det jätteskönt och träffar mycket människor och ser fina saker. Jag hade också jättegärna stannat kvar där.

Kul att de är bra där! Puss /Rasmus!!